En ängel i rummet?

Skyndade upp för trappan igår kväll för att trösta en ledsen A, och följa med honom till sin säng igen. När han hörde mina steg i trappan, gick han själv tillbaka till sitt rum och kröp ner i sängen.
Satte mig på hans sängkant, kramade om honom och frågade om han drömt en mardröm. Jag fick inget svar, så jag frågade igen. Jag hör att han börjar snyfta igen, bara för att sekunden senare inse att han inte alls snyftar - han skrattar!
Tittar ner och ser att han tittar på en punkt straxt bakom mig. Han skrattar, skrattar och skrattar. Riktigt hjärtligt, och nästan så att han kiknar.
Precis så där som han och kompisen C skrattat tidigare på kvällen när de gjorde grimaser åt varandra och sa massa tokigheter.
När han tystnar frågar jag vem det är han ser, vem han skrattar åt. Får inget svar, men återigen tittar han förbi mig och börjar skratta.
Detta pågår en stund, där han mellan skrattanfallen kurar ihop sig mot mig och slumrar till.
Till slut bad jag ärkeängeln Mikael om hjälp, och bad att vem det nu än var som fick honom att skratta skulle sluta för att min fina kille behöver få sova.
Straxt efter det somnade han om, kramandes min arm och sin lilla tiger.

Jag skulle så gärna vilja veta vem det var som var där, vem det var som fick A att skratta så gott. Det kändes verkligen inte som någon illasinnad ande; jag tror snarare att det var en ängel, kanske hans egen skyddsängel.
Det är gånger som den här som jag så innerligt önskar att jag vore mer medial...

Nedkopplad och avkopplad

Jag har verkligen tagit semester nu. På riktigt.

Dragit ner på tempot, njuter av solen och familjen. Och framförallt låter jag surfplatta, mobiltelefon och dator ligga där de ligger. Kan nästan inte komma ihåg när jag senast haft sånt litet behov av att kolla bloggar, Instgram, mail osv, och det är fantastiskt skönt! 

Jag har alltså inte försvunnit från jordens yta, utan har helt enkelt bara tagit semester. 

Detta betyder såklart inte att det inte händer saker i mitt liv, för det händer verkligen en hel del!

Förra helgen var det dags för det som vi planerat och längtat efter i ett år - GirlGalej2014!

4 tjejer från olika delar av landet, som aldrig träffats i verkliga livet, sammanstrålade på Arlanda för  vidare resa upp till Örnsköldsvik och Lyckobacken. Vi har alla "träffats" via den blogg som Malin driver - först som Ekonördarna på Lyckobacken och numera som Lyckobackens LevAnde, och för ett år sedan blev vi inbjudna att tillbringa en helg hemma hos Malin. 

Lite försiktigt nyfikna träffades vi så, och hoppades att helgen skulle bli så bra som vi alla hoppades på, och inte en stel sammankomst av människor som inser att de inte har så mycket gemensamt. 

Det visade sig att vi inte hade någon anledning att oroa oss - vi pratade och skrattade oss genom helgen och det känns verkligen som att jag har funnit fyra nya vänner. Jättekul!!

Malin hade en planerat för en härlig blandning av aktiviteter, sight seeing och god mat; och vi fick verkligen se Ö-viks alla pärlor!

Stort tack för en underbar helg Malin!!

Vi har även fått ett fantastiskt spännande erbjudande, som fick mig att jubla, studsa på stället och känna verkligt pirr över. Men, allt eftersom pirret lade sig och vi vägde fördelar och nackdelar, kände vi båda en allt större tveksamhet. Efter att mitt i natten ha diskuterat igenom allt ännu en gång, insåg vi att det vi vill göra är att följa den långsiktiga drömmen istället för att hoppa på denna superspännande men kortsiktiga dröm som förmodligen skulle ta oss ett par steg bakåt istället för framåt i det långa loppet. Vi tackade därmed nej till 18 månader i Australien med start efter nyår... 

Och hur mycket jag än vill se Australien, och  vill få tillbringa en tid utomlands med familjen, känns det fantastiskt skönt att ha tackat nej och istället fortsätta sökandet efter vår gård. 

Livet är fantastiskt häftigt, och bjuder på så många erfarenheter, valmöjligheter och utmaningar!!!

Hoppas att ni alla njuter av en underbar sommar!!

Backkrön eller ännu en dag i livet?

Pratade med en gammal klasskamrat sedan högskoletiden på tågresan in till jobbet, och då kom vi in på det faktum att vi fyller 40 i år. Jag i december, och hon nu i maj.
Ännu en gång slogs jag av hur olika vi människor fungerar, och hur olika vi lägger fokus i livet. Jag tycker på sätt och vis att det känns ganska bra att fylla jämnt. Eller snarare, jag tänker inte så mycket på det; på siffran i sig.
Jag känner mig trygg i den person jag är; en person som jag faktiskt älskar och tycker är rätt rolig. Jag lever ett bra liv, och ser fram emot allt det som kommer. Känner på inget sätt att det är ett stort krön att passera, utan en trygghet i att jag är jag och att min skönhet kommer inifrån snarare än utifrån. De små rynkor som finns finns där för att jag har levt, upplevt, känt och framför allt skrattat. De är som små medaljer över ett liv väl levt - och ett liv som fortsätter att levas!
Min kropp bär verkligen spår av 2 graviditeter och födslar, och självklart av den pågående graviditeten. Gravitationen tar verkligen ut sin rätt både här och där; men det är en kropp som gett liv åt två underbara människor, som fortfarande är stark och mer än funktionsduglig och som nu förvaltar ännu en liten person i vardande. Finns det egentligen en högre mening med kroppen än det?? Om valet står mellan pösande mage, hängande bröst, lite allmänt fladder och två barn eller supertajt kropp med oammande toppiga bröst och inga barn så är valet för mig självklart. Andra väljer annorlunda, och det är också okej - men för mig finns det inget högre än detta. Visst finns det gott om dagar där jag önskar att magen vore lite mindre "mjuk och go'", men när jag tänker på VARFÖR den är mjuk och go kan jag känna att det är rätt okej ändå...

Min vän å andra sidan kände ett visst mått av ångest inför den stundande bemärkelsedagen; inför de rynkor som kommer och att kroppen inte längre har 20-åringens spänst. Kände lite att 40 var ett stort backkrön, och att det är utförsbacke sen.

Hur tänker dessa "stora" bemärkelsedagar? Ångest, glädje eller bara ännu en dag i livet?

När livet tar en ny vändning

Jag tyckte att jag hade planerat mitt liv på ett alldeles strålande sätt. På ett sätt där jag skulle bejaka mig själv, följa mitt hjärta och våga göra de stora förändringarna. 

Väntade på styrkan, på "det rätta tillfället", på...tja, jag vet inte ja. 

Men så kom det här häftiga livet emellan, rörde om i grytan på det rejälaste sättet och helt plötsligt känns de där planerna rätt långt borta, och rätt inaktuella. 

Istället blev det dags att hitta fokus, ändra tankesätt i grunden, hitta andra förändringar som på grund av olika (och även i sin fånighet olika) anledningar hamnat i skymundan. Dags att blicka ännu mer inåt istället för utåt. Hitta grönskan i gräset på min egen sida staketet. 

Just detta med att alltid se det saftigaste gräset på andra sidan har varit min följeslagare genom livet, och har - på gott och ont - tagit mig runt i Europa. Och sällan, nästan aldrig faktiskt, är gräset grönare någon annanstans än under de egna fötterna. 

Denna omrörning i grytan har fått alla smakerna att komma till ytan; glädjen, kärleken, hoppet, närvaron och den lilla nypan spänning. Det är så häftigt att inse att hur vi än planerar och logik-iserar (alldeles eget ord), hittar orden fram från den bok vi skrev innan vi kom ner och belyser den stig vi faktiskt har att gå. Den stig som bitvis ligger i skugga och är överströdd med kottar, kvistar och stickiga barr; och som bitvis - de längsta och mest betydelsefulla bitarna - badar i solsken, ljuvlig blomdoft och fåglarnas sång, där den porlande bäcken med klart vatten spelar för oss, svalkar oss och får oss att sitta ner och bara andas. Det är här vi glömmer de stickiga barren, det är här vi hämtar kraft och känner glädje över livet, tacksamhet över livet. 

Just nu sitter jag där, med fötterna i det kalla vattnet, lyssnar på fågelsången och släcker törsten med det underbara vattnet. 

Livet är, och det är så ända in i bängens HÄFTIGT!!

Fånga dagen, vänner; fånga livet!!

Vardag galore!

Dessa underbara lediga onsdagar som är värda sin vikt i guld! Dagar där jag verkligen blir vardagsjunkie av rang!

Ingenting inplanerat. Ingen brådska. Bara familjetid. 

Toscakakebak innan frukost. 

Långsamt tillredd äggröra av goda, glada bondägg. Knäckemacka med avokado och salt. Långa samtal om allt mellan himmel och jord.
God vän och tillika barnens favorit på besök. 

Spännande besök i blodbussen och härlig utelek med barnen.
Mammans högt skattade stallkväll med bästa ridgänget. Te med maken framför Grey's Anatomy. Till och med lillskruttans nerspydda säng.
Vardagen när den är som allra bäst, och silverkanten är TID och VARANDE.
Allt för sällan finns det tid att vila i det oplanerade och i att bara följa de impulser som dagen ger. Tack du underbara energigivande vardag!!!!

Underbara vår!

Vilken helg!!
Lördag med cykelutflykt med fina vänner och barn till en närliggande skogsdunge där barnen kunde härja fritt. Stenar blev till slott, pinnar till yxor och fantasin flödade. De två mammorna och småttingarna satt i solen och njöt så där som man bara njuter av vårens första riktigt varma dag!
Hemgjorda polarmackor med stekt ägg, varm choklad, saft och självklart korvgrillning.
Vi var ute i flera timmar och barnen var inte stilla en minut.
Lite senare, när V hunnit sova en timme och A (som vaknat kl 5) vilat lite på soffan, kom cykelutflyktskompisen L med packad ryggsäck. Barnen hade bestämt att hon skulle sova över hos oss, och det var ju hur spännande som helst. Efter utelek och tacomiddag njöt kompisarna av Hitta Nemo, popcorn och lite ekologiska cykelgodisar. Straxt efter sju ramlade två trötta fyraåringar ner i A's säng och somnade ganska snart.
Söndagen tog fart vid sextiden, och efter frukost bestående av amerikanska pannkakor, sirap och hallon, tog vi med oss hundarna ut. A och L cyklade, V pratade non-stop i på sin trehjuling och alla var glada och pigga.
På eftermiddagen, när kompisen åkt hem och pappa L vaknat efter att ha jobbat natt, åkte vi ut till barnens favoriter - Thessan och Manne. V har pratat om M hela veckan! M, T, traktorn och katterna, så gissa om de var glada när vi äntligen kom dit.
Traktorn Grållen stod startklart, och så gav vi oss ut på skogsvägarna. Lite fika i skogen, klättring i träd och på Grålle och massor av vattenplask (som självklart slutade med rejält magplask i den för V knädjupa vattenpölen). Solen värmde och barnens favorit M har ett fantastiskt tålamod med dem. Han lyssnar verkligen, tar sig tid att klättra och titta på myror, låter dem vara med på allt. Det gör mig glad ända in i själen!
På vägen tillbaka var det lilla V, 1,5 år gammal, som sittandes i M's knä skötte rattningen av Grålle och hittade sedan till sin stora glädje även gasspaken! Oj vad det gick!
Lite grillning på det, och vaniljglass med varma hjortron till efterrätt.
Barnen somnade på direkten när vi lämnade gården, trötta och lyckliga efter en underbar dag och helt fantastisk helg!

Livet när det är som bäst, och oändlig tacksamhet i hjärtat!!!

Lika men ändå så olika

Jag har de två underbaraste kollegorna någonsin - flera faktiskt, men just nu har jag dessa två i åtanke; oerhört kompetenta, roliga och med stora hjärtan. Känner mig riktigt glad över att just dessa två, och förstås de andra fyra, är med mig på den här kursen.
Vi ligger på ungefär samma nivå kunskapsmässigt i förhållande till det kursen handlar om - Results-Based Management - och har likvärdiga arbetsuppgifter.
Två personer som jag nog skulle kunna pratat med allt om, som är helt opretentiösa och med massor av humor. Kort sagt, "my kind of gals".
Men så ibland smyger sig olikheterna på och gör sig väldigt tydliga.
Vi diskuterar hygien, och rätt som det är visar det sig att båda två tvättar händer i parti och minut, älskar handsprit, undviker på alla sätt att ta i föremål i en offentlig toalett om de nu måste använda den. Jag lever enligt devisen att "det som inte dödar det härdar och lite skit har ingen dött av".
Vi är verkligen varandras motpoler vad gäller detta, och skrattar gott åt det alla tre. Jämför upplevelser och konstaterar att det är intressant hur olika vi är, och hur olika komplicerat det kan göra livet.

Nyss tillbaka från en bastustund med dessa underbara damer, och det var i sanning en upplevelse. Att alla inte tycker om att basta har jag alla förståelse i världen för, det är ganska speciellt att sitta i ett ångade hett rum och svettas.
Jag är, som den halvfinne jag är, i princip uppfödd i bastun och fick börja basta innan jag var året gammal sittandes i en badbalja på bastugolvet. Finne, det innebär också att man under inga omständigheter - utom möjligen en allmän gemensam bastu - har något som helst i klädes/handduksväg på sig. Eller i alla fall denna (halv)finnes familj.
Döm så om min förvåning när den ena kollegan - som förvisso är av icke-europeiskt ursprung - kommer in i bastun med handduk, BH OCH TROSOR! Nyduschad innan hon ens kom till bastun, för att inte vara skitig när hon kom in i värmen.
Här fick jag nästan slag, och förklarade att hela meningen med att basta var att man skulle bli svettig, och att man då baske mig inte kan ha halva garderoben på sig, och att man SEN duschar.
Nästa dam kommer in, bastuägare och van bastubadare hemma i sin egen stuga, med handduken tätt virad runt kroppen och säger att så bastar hon till och med hemma.

Vi skrattar gott och länge åt mina utläggningar. Självklart förstår jag att inte alla är bekväma med att visa sig i all sin vackra nakenhet med människor man inte känner, eller kanske ens med människor man känner, och kan absolut acceptera att man vill ha handduken runt sig. Men underkläder i bastun har jag aldrig tidigare varit med om!
Personligen har jag svårt för det här med att basta med handduk runt kroppen, men så är jag nog ovanligt obekymrad om nakenhet. Egen eller andras. En bastu är för mig en helt asexuell zon, där nakenhet är helt självklart och helt ointressant i det att jag aldrig sitter och tittar på andra människors kroppar.

Jag tycker verkligen att det är jätteroligt att inse och prata om hur olika man är som människor. Det ger mig stor respekt för olikheter, och får mig att uppskatta mycket kring mig själv på ett helt annat sätt. Det ger också fantastisk förståelse för varför människor, mina vänner i det här fallet, reagerar som de gör i olika situationer.
Tänk att vi människor är så lika och ändå så fascinerande olika. Jag beundrar verkligen de som helhjärtat lever ut sin olikhet, vare sig det är i kläder, musik eller livsstilsval; så länge det inte skadar eller har negativ inverkan på andra människor. Jag kanske inte alltid delar åsikterna eller tankarna, men jag beundrar att de står för den de är, helt och fullt!

Länge leve olikheterna!!

En sån där dag

Idag har varit en sån där dag. 

En sån där dag som jag kommer att bevara i minnet och hjärtat länge!

Vaknade långt tidigare än planerat, av en liten terriertös som tyckte att det nog visst var dags att gå upp, trots att matten tänkt få stanna i sängen läänge denna barnlösa morgon. 

Men med solen skinande i ansiktet och den underbara ljudboken i ena örat och fågelsången i det andra kändes det mer än okej att komma upp och ut tidigt. 

Ljudboken förresten - Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman, laddade jag ner för att lyssna på när jag springer, men den är så vansinnigt bra att jag lyssnar mest hela tiden. Rekommenderar den varmt varmt varmt!

Med solskenspromenaden avklarad, tar jag tystnaden till hjärtat, gör mig en kopp te och lägger mig sen på soffan med en helt vanlig bok i pappersformat. Så sällsynta är dessa tillfällen då jag ligger på soffan med te och en god bok, att jag låg där med ett leende på läpparna. Vilken välsignad stund!!!

Inser sedan att det kommer att bli en underbar vårdag, och bestämmer då att den är som gjord för korvgrillning. 

Tillsammans med barnen och ett par kompisar grillar vi korv och marshmallows i en liten skogsdunge, barnen lekte och det var nästan så där löjligt idylliskt. A följde sen med barnen C och C hem och lekte där hela dagen! 

jag och V tog oss hem för promenad med hundarna - som förvisso varit med i korvgrillningen men kunde behöva en rejäl promenad. Tänkte att V nog skulle somna i vagnen, men icke. Det fanns alldeles för mycket att titta på och prata om, så det fick bli en tupplur när vi kom hem igen. 

Åter en gång lade jag mig på soffan och lyssnade på boken medan V sov - två gånger på en och samma dag är ett rekord som troligen kommer att hålla i sig lääänge - och hundarna myste vid mina fötter. 

När vi fått batterierna laddade igen, cyklade vi för att hämta A och vara lite sociala en stund. Den lilla stunden förvandlades till middagsbjudning med ytterligare ett par och deras barn. 

Barnen lekte ute i timmar, grillen plockades fram och fisken lades på. 

Herrarna F och J fixade en fantastisk middag som alla åt hungrigt av och inte förrän halv åtta kom vi hem igen; trötta, nöjda och på strålande humör. 

Det är äntligen vår på riktigt!!!! 

Jag lägger den är dagen till minnesbanken, så tacksam över att denna oplanerade dag, där vi bara följde hjärtat och inte planerade något, blev en sån magisk dag!

Idag kommer jag att somna med ett leende på läpparna!!

Glittrande fredag!

Tänk så härligt det är att få glittra lite ibland!
Ikväll ska vi ut och bowla och äta middag med jobbet, för en kollega som slutar på vår avdelning.
Så istället för att klä på mig de vanliga jobbkläderna fick jag redan kl 6 i morse klä mig i glitter och finstassen.
Svart knälång kaftanliknande tunika med guldbroderier och paljetter och till det orangea tights för att få in lite färg! Är inget stort fan av svarta kläder, så en färgklick var en nödvändighet.
Självklart hänger mina fina änglavingar i silver med, likaså det maffiga ametistarmbandet och min vackra bergskristallhalsband från Evil Pawn Jewelry.

Tänk så kul det är att få klä upp sig lite ibland, att få bli lite annat än vad man normalt är. Lite mer sig själv på något sätt.
Ser så mycket fram emot en kväll med god mat, skratt och tokigheter, och känner mig oändligt välsignad att arbeta med såna fantastiska kollegor!

Livet på en pinne!

Idag åkte vi ut till kompisar som just flyttat in i ett hus ute i skogen. Långt från trafiksus och ljusföroreningar. Träd utanför huset där skägglaven hänger i stora tofsar, och rådjuren smyger omkring runt husknuten. Precis sådär som jag vill bo. JA TACK! 

Vi lade ut filtar på kärran efter den gamla trotjänaren Grålle - traktorn, alltså - och gav oss ut längs grusvägar och in i skogen. Alla barn njöt i stora drag, både stora och små, och skrattade högt när vi skumpade fram. 

Lite grått och trist, och rejäl snålblåst, men vad gör väl det?! 

Till sist kom vi fram till en åker i träda, med lagom mycket skog omkring en en liten glänta som passade sig perfekt för att göra upp eld. 

Medan killarna tog sig an att göra eld, men A som arbetsledare, tog vi tjejer en lite promenad ut på åkern och tittade på sorkhål i dikeskanten, rev upp torrt gräs och lade i vattenpölarna och bara njöt av att vara ute i naturen. 

Rätt som det var lyfte en stor fågel vid åkerkanten långt till höger. Konstaterade snabbt att den var alldeles för stor för att vara en hök eller vråk. Med enormt vingspann tog den sig allt högre upp över träden och följde skogskanten runt om oss. En kungsörn! Mitt i skogarna utanför vår lilla hemort bredde den ut vingarna och flög, som för att visa för oss hur ståtlig den var. Länge fanns den alldeles framför oss, flög från vänster till höger och försvann till sist. 

Kvar stod jag alldeles mållös, och kände hur rysningarna spred sig i kroppen. Vilken upplevelse!! Den bär jag med mig.  

Bild lånad från Länsstyrelsen.

Örn - står för mod, frihet och ett högre seende.
Lyft och flyg vidare, var inte rädd. Modet du behöver för att gå vidare finns inom dig.
Framtiden ligger öppen, släpp det gamla och gå vidare.
Din inre visdom leder dig rätt. Var inte rädd!

När jag landat igen, var glöden perfekt och vi grillade korv, pinnbröd och marshmallows. Inget smakar väl så gott som det man äter vid en öppen eld i skogen!

På hemvägen fick A sitta i knät och styra traktorn alldeles själv. Gissa om vår lilla kille var i himmelriket!

Det här har verkligen varit en dag med livskvalitet, för både kropp och själ. Jag ler inifrån och ut, och känner oändlig tacksamhet för denna dag. 

Ta tid att se det stora i det lilla!!

Heliga onsdagar

Igår var inföll min heliga onsdag. Kvällen som är MIN, och bara min. Där jag får andas in den doft som verkligen når min själ och ger mig ro.
Den är min kväll i stallet, min ridlektion.
Efter så många år med egen häst får det just nu räcka med ett par timmar i veckan. När barnen blir stora, och stallet finns hemma på gården ska jag återigen bli hästägare, men just nu får denna heliga onsdagskväll räcka.
Med ett härligt gäng tjejer, som alla en gång bott i stallet, men just nu får nöja oss med en eller två lektioner i veckan. Fantastisk sammanhållning, lagom ambitionsnivå, mycket pepp och massor av skratt. Och så någon vin- eller coctailkväll emellanåt.
När jag står och gör i ordning hästen, och låter armarna utföra de rörelser som är så bekanta, som sitter i cellminnet, då känner jag mig hemma till kropp och själ. Långa, långsamma tag med ryktborste längs den vackra, glänsande hästkroppen.
En mule som buffar lite på armen, som nosar i nacken. En aura som utstrålar kärlek, förlåtelse och varande. Älskade, underbara hästar!!

Och som bonus får kroppen sig en rejäl genomkörare. Så lite jag förstod, och uppskattade, hur vältränad min kropp var när jag var som mest aktiv. När varje dag innehöll minst en timmes ridning, mockning, borstning. När jag bar hundratals höbalar, och massor av bommar till hinder.
Men nu är jag intensivt medveten om hur svag magen och ryggen har blivit, hur musklerna på lårens insida inte längre arbetas dagligen.

Tack för denna kväll av absolut egentid!

Vabbmys

Vabruari är verkligen i full sving här i det blå huset. I helgen och i dag har det varit lilla V som varit febrig, och jag har därför varit hemma idag.
Väl vetandes att det efter förra veckans vabbande är en del jag behöver komma ikapp med på jobbet, samtidigt som jag verkligen tycker att det är viktigt - och mysigt - att vara hemma med barnen anlitade jag en härligt kompis som barnvakt så att jag kunde jobba hemifrån några timmar.
De kändes så fantastiskt att både få undan en del ur inboxen, och att höra V leka, skratta och ha kul!
Efter förra inläggets skitmorgon, har jag hittat jämvikten, tålamodet och glädjen igen. Har pratat med A om det som hände, men han har - som barn ju är så fenomenala på - helt lämnat det bakom sig och bara är i nuet. Vad trist det är att man som vuxen har så otroligt svårt att bara vara i nuet, utan att planera för morgondagen eller utvärdera gårdagen. Tänk så mycket magi och liv vi går miste om när vi jäktar förbi den lilla snigel som barnet finner så outsägligt intressant!

Se det lilla i det stora!!

Det kom ett brev med posten...

...från en alldeles underbar bloggare som med tiden även kommit att bli en god vän, trots att jag ännu aldrig mött henne. Men det råder vi bot på i sommar, eller hur Malin?

Har ni sett vilket fantastiskt vackert ametistarmband?!? Jag tror bestämt att det kommer att bli en ständig följeslagare på min arm. Tack snälla goa underbara Malin!!

Till en vän

Dagens övning från Magin är att tacka tre personer som spelat stor roll i, eller som till och med ändrat, mitt liv. En av dessa personer vill jag få tacka här. I skrift.

Therése,
Tack för att du alltid gått vid min sida genom skratt och tårar, över himmelshöga berg och genom helvetesdjupa dalar. Tack för att du alltid varit obrottsligt lojal, och brutalt ärlig. Tack för alla hysteriska skratt. Tack för alla timmar i kökssoffan där vi pratat och lärt oss så ofantligt mycket om oss själva och varandra. Tack för att du funnits vid min sida när livet varit som djälvligast, och att du stått där och hejat på när jag gett mig ut på äventyr. Tack för att din vänskap aldrig vacklat, trots att vi så sällan ses. Tack för att du alltid bara är ett telefonsamtal bort. Tack för att du skulle lämna allt för att vara vid min sida om jag bad dig. Tack för alla tusentals sms där vi kräkts, skrattat, bannat och peppat. Tack för all hjälp på min andliga resa. Tack för din kärlek. Tack för att jag får komma till dig och andas. Tack för alla TOWANDA vi har skrikit på olika ställen. Tack för att du var med mig när Mizzi fick vandra över regnbågsbron. Tack för att du förstår varför jag fortfarande saknar henne så att det gör ont. Tack för att du förstår varför KORV är så himla roligt. Tack för att jag bara genom att hosta kan få dig att skratta tills du gråter. Tack för att du kramas med hela själen. Tack för att du alltid vakar över mig och mina barn. Tack för alla år vi haft tillsammans, och alla år som kommer. Tack för att du är allt detta för mig. Tack för att du finns. Och TACK för att jag är allt detta för dig.
Jag älskar dig, söstra mi.