I glädje och harmoni

Tänk hur man vissa dagar vaknar och är helt fylld av en innerlig harmoni som ingenting ruckar på. Morgnar där allt flyter och man inte behöver jäkta. Där stressen uteblir just för att man är i harmoni och inte är stressad innan man ens hinner ur sängen. 

I dag är en sån dag. 

En dag där jag ler inifrån och ut. Där ingenting kan få mig i ofas. Där lyckan och tacksamheten strålar och jag känner mig tacksam för allt, från att solen tagit över från dimman till att vi har underbara vänner som kom ut och inte bara hjälpte oss att lokalisera felet i vår havererade bil utan även erbjöd sig att leta rätt på reservdel och byta den. 

Det finns så mycket att vara tacksam över, varje dag, och jag älskar dessa dagar när jag ser att allt detta utan att behöva påminna mig själv. 

Dessa dagar där jag är innerligt tacksam och lycklig över allt överflöd som livet erbjuder i fråga om möjligheter, skönhet och glädje över det lilla i det stora. Där jag känner ofantlig nyfikenhet över vad livet har i beredskap åt mig, och inte känner att jag vill dit NU, utan att resan verkligen är målet. 

Just idag älskar jag livet, mig själv och alla i min närhet lite extra mycket och jag är ofantligt tacksam över detta!

Arbete eller självsro

Denna arbetstermins allra sista dag. Arbetsmoralen har hela veckan varit dålig, just nu är den nog obefintlig.
Det är nu jag känner hur trött jag är i huvud och kropp. Har de sista dagarna märkt hur lite tålamod jag har med barnen, hur lätt jag blir sur. Hör mig själv på morgonen Skynda nu, Vi har inte tid, Sluta tjafsa... och jag avskyr det. Vad då inte ha tid?? Det enda vi har obegränsat av är ju tid! Det är mina prioriteringar som är fel. Min stressnivå som ramlat ner till fotknölarna.
Ställer mig, som så många gånger förut, frågan om det är så här livet ska vara?!
Precis som Anna så klokt skrev:

"Vi har alla en sak gemensamt: vi har alla 24 timmar per dygn att spendera och vi kan och måste själva ta ställning till hur vi använder dem. För det är alla de här timmarna som är livet.

Och om de timmarna, det livet, tycks fly förbi utan att vi hinner med, då är det kanske dags att stanna upp och tänka till: vad håller vi på med egentligen som gör oss så stressade och trötta?"

Är det det här jag vill göra med mitt liv? Är det i det här min passion ligger? Är det så här jag bäst förvaltar och lever i varje sekund av varje minut?

Inte ens med bästa vilja, hur mycket jag än trivs med mitt jobb, kan jag påstå att det är här min passion ligger, eller att det är så har jag bäst förvaltar min talang, min gudagivna gåva. Det är dags nu, att verkligen sätta mig ner och konkretisera vad det är jag vill, och att sen ett steg i taget följa denna nya stig. En stig som jag vet kommer att föra mig bort från det normativa samhället, från konsumtionshetsen, från det intrutade 9-5 livet. En stig som kommer att föra mig mot ett lugn i själen, mot en ännu starkare Sara, mot ett liv levt i sanning med mitt hjärta. 

Det kan mycket väl ta tio år att komma dit, men ibland är resan viktigare än målet. Och målet är många gånger början på en ny resa. Mitt mål. Min resa. 

Förändringens tid!

Läste ett sånt fantastiskt bra inlägg hos BaraAnna. Hon skriver så bra om förändring; om att våga lyssna på sig själv, och att låta processen ta tid. Och framför allt om att man måste vara sträng mot sig själv och faktisk göra de förändringar man vill se. Det händer ju inte av sig själv, man måste själv välja annorlunda. 

Och precis så är det ju! Det spelar ingen roll hur mycket jag säger att jag vill förändra, om jag inte själv börjar göra förändringar. Jag pratar inte om de stora förändringarna, utan de små. Det är ju där jag måste börja. 

Om jag gör de små förändringarna, så följer de stora när tiden är rätt. 

Med detta i bakhuvudet insåg jag med blixtens klarhet häromdagen att om min dröm är att bo ute på landet, är det ju det jag ska verka för. En av de saker som begränsar vårt sökande, är det faktum att vi båda pendlar och vi inte vill förlänga restiden för båda. Alltså måste jag förändra något, och med den klarheten bestämde jag mig för att börja söka jobb på hemorten. 

Det är ingen stor förändring just nu, men det är en tanke i rätt riktning. Och med det har jag öppnat dörrarna och energierna för att ta emot den förändring jag ber om. 

Det kanske händer om ett år, eller imorgon - men det är inte viktigt. Det viktiga är att jag har gjort mig mottaglig för förändring, och vetskapen om att förändringen kommer. 

På en helt annan not, kan jag konstatera att om magen fortsätter växa i nuvarande takt kommer jag att behöva en skottkärra att lägga den i framåt hösten... 

Jag återkommer med bild på Knoddens hemvist... 

Vara nästan...

Att nästan leva leva upp till sin fulla potential - går det?
Att nästan leva det liv man vill - går det?
Att nästan göra de saker man i hjärtat vill - är det möjligt?

Nej, nej, nej.

Man kan inte göra någonting "nästan". Antingen gör man det eller inte.
Antingen gör JAG det, eller inte.

Jag har så många planer, jag vill så mycket. Jag vill förändra mitt liv på så många plan. Och ändå kommer jag inte till skott. Jag hör mig själv säga, åter och åter igen, jag SKA göra/läsa/ändra, men kommer sällan längre än så.
Någonstans har jag blivit en "jag ska-are" istället för den "jag gör-are" som jag innerst inne är. Det irriterar mig. Det frustrerar mig. Det gör mig ledsen.

Det är som att jag någonstans håller mig själv tillbaka. Som att jag är rädd att verkligen växa och bli den kick-ass häftiga människa jag vet att jag är. Den människa som alltid går sin egen väg, som alltid följer sitt eget hjärta.
Nu går jag där och tassar, någonstans mitt emellan de två, men hela tiden med en fot fast förankrad i det säkra, det trygga.

Vad hände med den tjej som helt plötsligt sa upp sig från sitt första fasta jobb, sin första egna lägenhet och som resultat av en ingivelse drog till Tyskland för att jobba med hästar.
Som slutade ett annat jobb, sa upp en annan lägenhet, packade in bohag och hund i en gammal Fiesta och bilade till Irland. Som en följd av en annan ingivelse.
Den där tjejen som, på gott och ont, följde sitt hjärta?!

Jag vill, VILL, läsa örtmedicin, men just nu är det så mycket på jobbet/så mycket hemma/är jag gravid/har jag snart liten bebis att jag nog ändå inte hinner....
Jag vill, VILL, våga sälja det här trygga bostadsrättsboendet och flytta ut på landet. Men inte för långt ut, inte för mycket renovering, inte för långt från pendlingen till trygga jobbet.
Jag vill, VILL, ha häst igen, men inte just nu för jag har inte tid...
Jag vill, VILL, sluta äta kött igen, men det blir ju så bökigt att laga två olika rätter, jobbigt att behöva tänka om...
Jag vill, VILL VILL VILL, ha en gård där jag kan få ta hand om misshandlade, vanvårdade, oälskade djur, men det får bli senare i livet när jag jobbar mindre, barnen är större, det är sju torsdagar i samma vecka...
Jag vill, VILL, gå andliga kurser och växa i min mediala förmåga och gå på yoga hos utbildad lärare, men det är ju så dyrt, så långt borta, så svårt att få ihop det med makens arbetstider

Ser ni undanflykterna? Ser ni alla anledningarna till att det inte går? Ja - de har jag finslipat till perfektion....
Ser ni möjligheterna? Ser ni anledningarna till att det är just detta jag SKA göra? Nej - de gömmer jag långt in i hjärtat långt bakom logikens räta linjer.

Och ändå vet jag ju, jag VET, att det blir som man tänker. Att mina tankar styr mitt liv, och att jag därför har alla möjligheter i världen att skapa just den tillvaro jag vill ha. JAG bestämmer! JAG skapar!
Och jag sätter käppar i hjulet för mig själv.
Varför skräms vi - jag - så mycket av att bli den enastående människa vi är ämnade att vara? Att verkligen leva mitt liv till dess fulla, maximala potential.
Jag har aldrig sett mig som en "medel-Svensson", även om jag många gånger önskat att jag vore för att livet nog är enklare då, utan vill gärna gå min egen väg, vara den som sticker ut snarare än passar in, som vågar stå för den jag är. Och ändå känns det just nu som att jag själv ideligen petar in mig i just den kartong som är märkt Måttlig Medel-Svensson. (På inget vis är detta menat respektlöst mot dem som trivs med detta liv!)
Jag vill spränga denna trånga kartong kasta den på en sjuhelsikes brasa, men det är bara jag som kan göra det.

Varje resa börjar med ett litet steg, och jag tror att det är hög tid att jag tar detta första steg nu - för min egen skull!

Kvällstankar

Mjukt grönt gräs mot bara fötter

Fingrar i solvarm jord

Svalkande, livgivade vatten som rinner över nysådda frön

Ljummen kvällsluft med doft av gräs och hägg

Fåglars sång mot blå kvällshimmel

Svag musik som bärs av kvällsvinden

Innerlig harmoni i själ och hjärta

Tacksamhet mot livet själv som

Ger all skönhet och frid vi är öppna nog att ta emot

Kärlek

Innerlig, äkta kärlek för allt som lever

Tankar

Tänk så lustigt det är ändå, har sedan vi bokat denna kurs sett fram emot en kväll/natt på hotell med goda kollegan; god mat, kanske en (alkoholfri) drink i Sky baren, en kväll i ensamhetens tecken, god sömn...
Och så sitter jag här nu efter god mat, en liten drink, fantastiskt mycket skratt - och längtar efter min familj. Den lätta hysterin med övertrötta barn, små varma barnarmar runt halsen, tröttheten när jag väl sätter mig i soffan med maken. Kaoset som är MITT kaos - MITT liv! Tur att det bara är en natt, och jag tänker trots saknaden njuta av denna ostördhet.

Kursen idag var fantastisk! Om administratörers vardag, hur man ska prioritera, agera, strukturera. Och tänka. Ännu en gång påminns jag om tankens kraft. Att vi själva väljer hur vi agerar och bemöter en situation.
Det blir allt tydligare; vi - jag - väljer själva hur vår dag ska bli; hur varje situation får påverka oss. Tankens kraft är enorm!!

Så med tankens kraft tänker jag nu njuta av denna kväll, och i sinom tid somna gott på denna...

När livet tar en ny vändning

Jag tyckte att jag hade planerat mitt liv på ett alldeles strålande sätt. På ett sätt där jag skulle bejaka mig själv, följa mitt hjärta och våga göra de stora förändringarna. 

Väntade på styrkan, på "det rätta tillfället", på...tja, jag vet inte ja. 

Men så kom det här häftiga livet emellan, rörde om i grytan på det rejälaste sättet och helt plötsligt känns de där planerna rätt långt borta, och rätt inaktuella. 

Istället blev det dags att hitta fokus, ändra tankesätt i grunden, hitta andra förändringar som på grund av olika (och även i sin fånighet olika) anledningar hamnat i skymundan. Dags att blicka ännu mer inåt istället för utåt. Hitta grönskan i gräset på min egen sida staketet. 

Just detta med att alltid se det saftigaste gräset på andra sidan har varit min följeslagare genom livet, och har - på gott och ont - tagit mig runt i Europa. Och sällan, nästan aldrig faktiskt, är gräset grönare någon annanstans än under de egna fötterna. 

Denna omrörning i grytan har fått alla smakerna att komma till ytan; glädjen, kärleken, hoppet, närvaron och den lilla nypan spänning. Det är så häftigt att inse att hur vi än planerar och logik-iserar (alldeles eget ord), hittar orden fram från den bok vi skrev innan vi kom ner och belyser den stig vi faktiskt har att gå. Den stig som bitvis ligger i skugga och är överströdd med kottar, kvistar och stickiga barr; och som bitvis - de längsta och mest betydelsefulla bitarna - badar i solsken, ljuvlig blomdoft och fåglarnas sång, där den porlande bäcken med klart vatten spelar för oss, svalkar oss och får oss att sitta ner och bara andas. Det är här vi glömmer de stickiga barren, det är här vi hämtar kraft och känner glädje över livet, tacksamhet över livet. 

Just nu sitter jag där, med fötterna i det kalla vattnet, lyssnar på fågelsången och släcker törsten med det underbara vattnet. 

Livet är, och det är så ända in i bängens HÄFTIGT!!

Fånga dagen, vänner; fånga livet!!

Välj rätt

I dag hade kunnat bli en sån där riktig skitdag. Hade kunnat, men blev inte det!
A har halsfluss, stackaren, och vaknade inatt och hostade till han spydde. Då vaknade även V och sen var det inte tal om att somna om. Vi hamnade till sist i soffan hela familjen, och tittade på film i en timme eller så. Sen tog det ytterligare minst 45 minuter innan V väl kom till ro och somnade. Då var klockan förmodligen närmare 3 på morgonen.
Drygt tre timmar senare vaknade V igen och var redo för vad dagen har att erbjuda. Ingen annan var dock redo, men när hon vevat runt med armar och ben, babblat och pussat i tjugo minuter gav jag upp. Och vid det laget var även sjuklingen vaken.
Vi lämnade pappan, som jobbat kväll och jobbar kväll igen nu, sovandes en stund till.
När vi så kom ner för trappan var A förvisso vaken, men gnällig och egentligen inte alls redo för dagen, och jag kände att tålamodet var någonstans i jämnhöjd med tårna. Skulle det bli en sån dag....
Men så gjorde jag mig en kopp te, satte mig med händerna runt koppen och kände värmen stråla ut. Fokuserade helt på värmen, andades och insåg att det är helt mitt eget val om dagen ska bli en skitdag eller en bra dag.
Självklart valde jag en bra dag! Jag valde harmoni, jag valde kärlek och jag valde skratt, och fyllde hela min själ med detta.
Sänkte kraven för dagen, bestämde mig för att dagen får bli vad den blir. Disken kan stå där den står, änglarnas dammtofflor (dammtussarna med andra ord) kan få ligga kvar på golven och tvätten i tvättmaskinen ligger strålande bra där den ligger.
Istället gav jag mina underbara barn kramar med all min kärlek i, och plockade fram pysselgrejer och pennor och lät dagen forma sig själv.
Så sitter jag här nu; trött, men med glädje i hjärtat. Jag valde rätt, och det förändrade hela vår dag!

Valet är alltid mitt - i alla lägen!

Tacksamhet

Jag har tidigare läst den fantastiska The Secret - Kraften av Rhonda Byrne och berördes djupt av den. Helt plötsligt insåg jag, men själ och hjärta, att det verkligen är JAG som bestämmer hur mitt liv ska vara! Att jag skapar mitt eget liv har jag länge vetat, men att få det så konkret och lättfattligt beskrivet var omvälvande.
Begreppet karma blev med ens ännu tydligare.

Det vi sänder ut får vi tillbaka.

Det är precis så enkelt. Våra tankar är energier, och energier attraherar energier av samma frekvens. Det är fysik, och inget annat.
Ett enkelt sätt att attrahera det goda i livet, det vi vill ha och det vi drömmer om är att känna tacksamhet. Tacksamhet över det vi har, över det vi kommer att få. Kraften i ett hjärtinnerligt TACK är oändligt stor.

Så fick jag häromdagen hem nästa bok The Secret - Magin. Denna bok ger övningar för att förändra liv, för att göra tacksamheten till en självklar del av vår dag. Av min dag. Den allra första övningen, och den övning som sedan ska göras under hela 28-dagars perioden, är att börja dagen med att skriva ner 10 saker som jag är tacksam över, och varför. Att få börja dagen i positiv anda, med innerlig tacksamhet över det jag har är fantastiskt!! Det sätter livet i en annan dager, och får mig att lysa upp inifrån.

Det här är MITT år, och jag är oändligt tacksam över att få börja detta år i tacksamhet och med en grundmurad vetskap om att JAG skapar MITT liv. Vilken fantastisk resa som ligger framför mig! Jag ser fram emot varje steg, varje dag, och vet att jag följer mitt hjärta.

Länge Leve Livet!!