måndag 27 oktober 2014

Ska jag nånsin...

...lära mig??
Ja, det undrar jag verkligen. Det jag lovade mig när jag nu går på min pre-baby föräldraledighet var att jag verkligen skulle ta det lugn och inte fylla dagarna med måsten och borden. Och, i all ärlighet, har jag bara fyllt denna min första lediga dag med må-bra saker och ingen tidspress. Utom möjligen dammsugningen... Men likväl sitter jag här strax före åtta på kvällen med värkande fötter, värkande rygg och lätta sammandragningar. Tänker tillbaka på dagen, och minns den med bara glädje - lite väl tidig morgon, frukost, barnalek i köket medan jag röjde undan, cykeltur med barn och hundar, lunch med hela familjen innan maken åkte till jobbet, promenad med hundar och barn, dammsugning (det enda "borde-t"), middagsförberedelse och slutligen kronan på det lätt korkade huvudet - bullbak med två 5-åringar och en 2-åring innan läggdags.
Att jag överhuvudtaget fick för mig att dammsuga är nästan så korkat så klockorna stannar, eftersom maken med glädje skulle ha gjort det i morgon.

Min tänkta "sova-hela-dagen-dag" i morgon gick om intet till fördel för att hämta den nyinköpta 7-sitsiga bilen, vilket är helt ok. Hoppas få till det på onsdag istället, eller kanske torsdag. Jag vill och behöver ju vila och sova!!

Tur i alla fall att dagen har varit helt fylld av mys med barnen, det gör det ändå värt att sitta här med svullna och ömma fötter.

Dagens enda smolk i bägaren är den lilla magra och bedårande söta katt som förtvivlat vill få komma in i stugvärmen. Gav den lilla kraken lite mat och en filt att sova i, men den ligger på trappan utanför och jamar då och då. Mitt hjärta går sönder... Hade det inte varit för Zassi, som helst ser katter som ett lagom stort mellanmål, skulle jag genast tagit in den lilla kraken. Jag mår verkligen fysiskt illa av djur som far illa...
I morgon ska jag försöka hitta den lilla sötnosen ett hem, om den fortfarande är kvar här.

Med den här kaggen är det verkligen dags att slå ner på takten!!! 


1 kommentar:

  1. Mysig dag, absolut, men herregud, hur orkar du allt det :-) Men jag vet också att man måste ta nedvarvningen lite i taget. Hoppas du tar det lite lugnare idag och hittar ett hem till den lilla katten (förstår precis vad du menar, Walter skulle älska en katt också, men kanske mer åt älska att äta eller döda hållet). Kram!

    SvaraRadera