torsdag 2 oktober 2014

Att inte få vara med

"Mamma, T säger att jag inte får vara med och leka". Tårar som rinner längs kinderna, och en helt oförstående liten kille. Varför får han helt plötsligt inte vara med och leka?
Det gör ont. Det gör så förbannat ont i mammahjärtat, och allra helst skulle jag villa dundra in och ge ungarna en rejäl sittopp, men det gör jag såklart inte.
Kramar honom nära, nära, och säger i stället att jag förstår att det gör jätteont i hjärtat, och att han blir ledsen.
"Men vet du vad älskling, det är ju faktiskt killarna som går miste om att få leka med dig! Eller hur?!"
Vi torkar tårarna och cyklar iväg och äter glass i stället, och hittar på köpet en annan kompis att leka med.

I går kom samma kille igen och väntade på A när vi kom hem från förskolan. Innan vi kliver ur bilen säger jag att du får bestämma helt själv om du vill leka med T efter det som hände igår, om du inte vill är det bara att säga ifrån.
A kliver ur bilen och frågar "Vill du och L att jag ska vara med och leka?" Jakande svar, och glatt springer han in och hämtar sin cykelhjälm samtidigt som T (som vanligt) lånar A's kick bike. Hör hur A säger till T: "Igår missade ni att få leka med mig", jag ler stolt och tänker YES, inse ditt eget värde min allra finaste A!

Ser hur L kommer hem från badhuset, och straxt därefter kommer A in igen, med tårar i ögonen och säger att T igen har sagt att han inte får följa med in till L och leka.
Svär eder för mig själv, medan jag förklarar för A att någon som gör så inte är en bra kompis alls, och faktiskt inte är någon man måste leka med. Han nickar instämmande, men med ledsna ögon, och går ut och leker för sig själv medan jag fixar maten.
Förbannade snorungar som är så elaka!! Tigermamman vaknar verkligen till liv! Händer det igen kommer jag att prata med båda pojkarnas mammor, och under tiden pumpa min älskling ännu mer full med egenvärde och kärlek. Det är det viktigaste och det mest betydelsefulla jag kan göra. Få honom, och V, att veta att de är fantastiska, unika och värda allt bra i världen. Ge dem styrka att vända ryggen åt dumheter, stå starka och att alltid hjälpa de som inte kan försvara sig själva.

Men åh, vad jag skulle vilja dra T i örat och säga honom ett par sanningens ord....


2 kommentarer:

  1. Åh, det gör så ont i hjärtat när någon är elak eller orättvis mot ens barn, tror inte det finns många saker som är värre. Riktiga skitungar verkar de vara! Fina A, proppa honom full med egenvärde och självkänsla <3

    SvaraRadera
  2. Ja, det är det enda vi kan göra. Och det verkar faktiskt fungera! Han börjar förstå att han kan välja själv vilka han vill leka med, och vem han lånar ut sina saker till.
    Men visst gör det ont. Vill helst stoppa honom i fickan och hålla honom trygg livet ut...

    Kram

    SvaraRadera