Det är nu jag känner hur trött jag är i huvud och kropp. Har de sista dagarna märkt hur lite tålamod jag har med barnen, hur lätt jag blir sur. Hör mig själv på morgonen Skynda nu, Vi har inte tid, Sluta tjafsa... och jag avskyr det. Vad då inte ha tid?? Det enda vi har obegränsat av är ju tid! Det är mina prioriteringar som är fel. Min stressnivå som ramlat ner till fotknölarna.
Ställer mig, som så många gånger förut, frågan om det är så här livet ska vara?!
Precis som Anna så klokt skrev:
"Vi har alla en sak gemensamt: vi har alla 24 timmar per dygn att spendera och vi kan och måste själva ta ställning till hur vi använder dem. För det är alla de här timmarna som är livet.
Och om de timmarna, det livet, tycks fly förbi utan att vi hinner med, då är det kanske dags att stanna upp och tänka till: vad håller vi på med egentligen som gör oss så stressade och trötta?"
Är det det här jag vill göra med mitt liv? Är det i det här min passion ligger? Är det så här jag bäst förvaltar och lever i varje sekund av varje minut?
Inte ens med bästa vilja, hur mycket jag än trivs med mitt jobb, kan jag påstå att det är här min passion ligger, eller att det är så har jag bäst förvaltar min talang, min gudagivna gåva. Det är dags nu, att verkligen sätta mig ner och konkretisera vad det är jag vill, och att sen ett steg i taget följa denna nya stig. En stig som jag vet kommer att föra mig bort från det normativa samhället, från konsumtionshetsen, från det intrutade 9-5 livet. En stig som kommer att föra mig mot ett lugn i själen, mot en ännu starkare Sara, mot ett liv levt i sanning med mitt hjärta.
Det kan mycket väl ta tio år att komma dit, men ibland är resan viktigare än målet. Och målet är många gånger början på en ny resa. Mitt mål. Min resa.
Du har så rätt, så rätt! Men det är också jobbigt att veta att man själv har ansvaret, och vad det krävs innan man är på det nya stället. Men måste man så måste man :-) När vi tog beslutet att flytta visste vi att det skulle bli ca ett jobbigt år, och det blev det, men det var SÅ värt allt slit! Det känns som om du har bestämt dig för att ta ett första steg och det ska bli så kul att följa dig. Hoppas du i första läget får en välbehövlig semestervila! Kram!
SvaraRaderaDet har tagit tid för mig att komma hit där jag är i dag. Jag har nu svårt att förstå varför jag inte lyssnade mer på mig själv förut, nä, jag var för feg och tänkte mycket på vad andra skulle tänka om mig.
SvaraRaderaJag hade ett jättebra jobb men jag brottades ständigt med att tycka det var meningslöst att jobba 8-17 varje dag, hem och äta, titta på Tv, sova oh så startade det om nästa dag. I tio år brottades jag med det. Men sedan började jag så smått ändra på min livssituation. Allt har sin tid antar jag.
Skickar ljuset i veckan! Kul att det var du som blev den hundrade....
Kram!
//www.baraanna.se