En ängel i rummet?

Skyndade upp för trappan igår kväll för att trösta en ledsen A, och följa med honom till sin säng igen. När han hörde mina steg i trappan, gick han själv tillbaka till sitt rum och kröp ner i sängen.
Satte mig på hans sängkant, kramade om honom och frågade om han drömt en mardröm. Jag fick inget svar, så jag frågade igen. Jag hör att han börjar snyfta igen, bara för att sekunden senare inse att han inte alls snyftar - han skrattar!
Tittar ner och ser att han tittar på en punkt straxt bakom mig. Han skrattar, skrattar och skrattar. Riktigt hjärtligt, och nästan så att han kiknar.
Precis så där som han och kompisen C skrattat tidigare på kvällen när de gjorde grimaser åt varandra och sa massa tokigheter.
När han tystnar frågar jag vem det är han ser, vem han skrattar åt. Får inget svar, men återigen tittar han förbi mig och börjar skratta.
Detta pågår en stund, där han mellan skrattanfallen kurar ihop sig mot mig och slumrar till.
Till slut bad jag ärkeängeln Mikael om hjälp, och bad att vem det nu än var som fick honom att skratta skulle sluta för att min fina kille behöver få sova.
Straxt efter det somnade han om, kramandes min arm och sin lilla tiger.

Jag skulle så gärna vilja veta vem det var som var där, vem det var som fick A att skratta så gott. Det kändes verkligen inte som någon illasinnad ande; jag tror snarare att det var en ängel, kanske hans egen skyddsängel.
Det är gånger som den här som jag så innerligt önskar att jag vore mer medial...

Den där Benny

Ja, Benny Rosenqvist alltså. Jag och en kollega med dotter var på föreläsning med honom i förra veckan. Föreläsning, meditation och storseans.
Vilken upplevelse!!
Han inledde med att prata om sin barndom, och hur han fick sin mediala gåva. Ännu en gång slås jag av tankens kraft, och att vi själva väljer vår väg i livet. Med den uppväxt Benny hade, med misshandel och övergrepp, skulle han mycket lätt kunnat välja en långt mer destruktiv väg i livet. Istället valde han kärlekens väg, med hjälp av de andliga guider han fick med sig och sin medialitet, och strålar idag verkligen av värme och kärlek. Vägen dit har säkert varit långt ifrån enkel eller rak, men han har hela tiden valt kärleken framför hatet, och jag tror att det har burit honom.

Efter denna stundom verkligt gripande föreläsning, satte vi oss ner i en kort gruppmediation. Det är maffigt att meditera så många människor tillsammans, det blir oerhört starka energier som jag tror alla kände av.
Benny ledde oss till en plats där vi mötte vår guide, någon vi har älskat eller någon vi kommer att älska. Genast kom min älskade hund Mizzi till mig, vilket hon gör ganska ofta när jag väl sätter mig och mediterar, men även mommo kom. Vid det här laget rinner tårarna på mig.
Redan på morgonen fick jag till mig att jag skulle ta på mig en brosch som jag fått efter mommo, och att jag skulle få möta  henne, och det kändes så skönt att få den känslan bekräftad.

I pausen passade jag på att köpa en meditations CD för barn, eftersom A verkligen tycker om att meditera, och fick en bok signerad av Benny.
Därefter kom det som jag tror hela publiken väntat på, storseansen.
Jag har aldrig varit på seans av det här slaget tidigare, och visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Självklart hoppades jag att få någon slags hälsning från andra sidan, men tänkte att det nog var osannolikt att just jag skulle få det av alla förväntansfulla människor som fanns där. Samtidigt hade jag ett konstigt lugn i själen som kom från de starka känslorna på morgonen.
Och visst, som näst sista innan kvällen var över, kom Benny och satte sig bredvid mig med budskap från mommo. Han fattade min hand och beskrev henne så att tydligt, till sätt och utseende. Hon är lycklig på andra sidan, och med henne var även en man som bara kan ha varit morfar. Morfar dog när mamma var liten, och jag har alltid velat få träffa honom. Benny beskrev den stora kärlek som fanns mellan dem, och som gjorde att mommo aldrig gifte om sig. Samma stora kärlek som mamma och mostrarna hittade nedskriven i en dagbok efter att mommo dött.
Mommo var min skyddsängel ett tag efter att hon gått bort - hon hade säkert inget lätt jobb med det, stackaren :) - men håller nu sin hand över V. V som till och med har mommos namn som andra namn...
Det sista hon sa var att bebisen kommer att komma fort, och att vi ska åka till sjukhuset direkt när det börjar. Fort och smärtfritt kommer hen. Jag tänker nog ta mommo på orden, för att vara på säkra sidan, vi har ju en liten bit att åka...

Vi lämnade en fantastisk kväll med stora leenden och en känsla av att verkligen vara vakade över.
Tack Benny!