Lika men ändå så olika

Jag har de två underbaraste kollegorna någonsin - flera faktiskt, men just nu har jag dessa två i åtanke; oerhört kompetenta, roliga och med stora hjärtan. Känner mig riktigt glad över att just dessa två, och förstås de andra fyra, är med mig på den här kursen.
Vi ligger på ungefär samma nivå kunskapsmässigt i förhållande till det kursen handlar om - Results-Based Management - och har likvärdiga arbetsuppgifter.
Två personer som jag nog skulle kunna pratat med allt om, som är helt opretentiösa och med massor av humor. Kort sagt, "my kind of gals".
Men så ibland smyger sig olikheterna på och gör sig väldigt tydliga.
Vi diskuterar hygien, och rätt som det är visar det sig att båda två tvättar händer i parti och minut, älskar handsprit, undviker på alla sätt att ta i föremål i en offentlig toalett om de nu måste använda den. Jag lever enligt devisen att "det som inte dödar det härdar och lite skit har ingen dött av".
Vi är verkligen varandras motpoler vad gäller detta, och skrattar gott åt det alla tre. Jämför upplevelser och konstaterar att det är intressant hur olika vi är, och hur olika komplicerat det kan göra livet.

Nyss tillbaka från en bastustund med dessa underbara damer, och det var i sanning en upplevelse. Att alla inte tycker om att basta har jag alla förståelse i världen för, det är ganska speciellt att sitta i ett ångade hett rum och svettas.
Jag är, som den halvfinne jag är, i princip uppfödd i bastun och fick börja basta innan jag var året gammal sittandes i en badbalja på bastugolvet. Finne, det innebär också att man under inga omständigheter - utom möjligen en allmän gemensam bastu - har något som helst i klädes/handduksväg på sig. Eller i alla fall denna (halv)finnes familj.
Döm så om min förvåning när den ena kollegan - som förvisso är av icke-europeiskt ursprung - kommer in i bastun med handduk, BH OCH TROSOR! Nyduschad innan hon ens kom till bastun, för att inte vara skitig när hon kom in i värmen.
Här fick jag nästan slag, och förklarade att hela meningen med att basta var att man skulle bli svettig, och att man då baske mig inte kan ha halva garderoben på sig, och att man SEN duschar.
Nästa dam kommer in, bastuägare och van bastubadare hemma i sin egen stuga, med handduken tätt virad runt kroppen och säger att så bastar hon till och med hemma.

Vi skrattar gott och länge åt mina utläggningar. Självklart förstår jag att inte alla är bekväma med att visa sig i all sin vackra nakenhet med människor man inte känner, eller kanske ens med människor man känner, och kan absolut acceptera att man vill ha handduken runt sig. Men underkläder i bastun har jag aldrig tidigare varit med om!
Personligen har jag svårt för det här med att basta med handduk runt kroppen, men så är jag nog ovanligt obekymrad om nakenhet. Egen eller andras. En bastu är för mig en helt asexuell zon, där nakenhet är helt självklart och helt ointressant i det att jag aldrig sitter och tittar på andra människors kroppar.

Jag tycker verkligen att det är jätteroligt att inse och prata om hur olika man är som människor. Det ger mig stor respekt för olikheter, och får mig att uppskatta mycket kring mig själv på ett helt annat sätt. Det ger också fantastisk förståelse för varför människor, mina vänner i det här fallet, reagerar som de gör i olika situationer.
Tänk att vi människor är så lika och ändå så fascinerande olika. Jag beundrar verkligen de som helhjärtat lever ut sin olikhet, vare sig det är i kläder, musik eller livsstilsval; så länge det inte skadar eller har negativ inverkan på andra människor. Jag kanske inte alltid delar åsikterna eller tankarna, men jag beundrar att de står för den de är, helt och fullt!

Länge leve olikheterna!!