Men hemma ligger en febrig, hostig och ynklig kille med som högst 39,5 graders feber. L är hemma med honom, så det går ingen nöd all på min älskling, men att vara så långt borta själv och inte kunna krama och pussa bättre är fruktansvärt!
När han hade allra högst feber, och verkligen var ynklig, ringde han och det första han sa var "Mamma kom hem, jag vill att du kommer hem!" Fy vad det gjorde ont i mammahjärtat att säga att jag inte kunde komma. Att jag inte kunde vara där för honom när han mådde dåligt.
Det var inte långt ifrån att jag drog i nödbromsen för att komma hem.
Han ringde nyss igen, för att säga god natt. Med gråten i rösten sa han igen att han ville att jag skulle vara hemma. Och allt jag kunde säga var att jag var med honom i tankarna alltid, att jag älskar honom och att änglarna vakar över honom. Men det räcker ju inte! Jag vill få krama honom, stryka honom över håret och säga att han snart kommer att må bättre.
Jag vet att L gör allt det, men jag behöver också får göra det.
Att inte vara hemma just nu är prutt, och jag längtar så tills jag är hemma på fredag kväll och får krama dem båda igen. Får trängas i sängen med deras varma, underbara kroppar bredvid mig.
Och till råga på allt har jag nässelutslag över HELA kroppen. Precis HELA kroppen, och jag har inte en susning var det har kommit ifrån den här gången.
Får försöka njuta av en natts ostörd sömn i alla fall, och hoppas att kursen verkligen blir bra!
Åh nu sitter jag här med tårar i ögonen för jag känner verkligen hur du känner, det är vidrigt. Jag hoppas, hoppas att din kurs blir riktigt upplyftande och du, i morgon är det fredag, så får ni krama om varandra och kan känna er stolta att ni trots allt klarade av situtationen.
SvaraRaderaKRAM!
/www.baraanna.se
Tack Anna! Det är verkligen en hemsk känsla av otillräcklighet! Som tur är verkar han piggare idag, och kursen är bra.
RaderaMen oj vad jag längtar tills jag kommer hem i morgon!!
Kram
Förresten, nässelutslag, tror du inte det kan ha med stress att göra?
SvaraRaderaMöjligen. Hade det hela tiden som barn, och då i samband med att jag åt röda saker - hallon, jordgubbar, tomat etc.
RaderaDen här gången kan det ha varit en ny sorts lakritsglass eller en vaniljmuffins som jag åt. Eller stress. Eller till och med en kombination av alla tre.
Gav slaget förlorat i morse när det var ännu värre, och tog motvilligt en antihistamin, så nu är det mycket bättre.
Kram
Åh, nej, kan känna i hela kroppen vilken ångest du känner. Jag hade nog satt mig på tåg hem, så blödig är jag. Nässelutslag har jag också fått över hela kroppen en gång, det var också en stressreaktion... Kram!!
SvaraRaderaDet var inte långt ifrån kan jag säga, att jag åkte hem. Fy sjutton vad hemskt det känns. Blä! Som tur var är han piggare idag, och har bestämt sig för att sova hos mormor och morfar.
RaderaVet inte varför jag fick utslagen den här gången. Hade det ofta som barn, men nu är det säkert 15 år sen sist. Tog antihistamin till sist, så nu har det gått ner ordentligt.
Kram