Febrig hustitt

Sista dagen på kursen igår, och då vaknade jag med dunkande huvudvärk, rejält hostig och allmänt matt. Såg mig själv i spegeln, med puffiga ögon och långt ifrån pigg, och fick motvilligt inse att förkylningen slagit till även hos mig.
Motade febern i grind med Alvedon som min kollega tursamt nog hade med sig, och tog mig igenom dagen och färden hem. Det var innerlig tur att vi hade grupparbete hela dagen, för annars kan jag garantera att jag hade suttit och sovit.
Efter lunch smög sig även hesheten på, och bådade inte gott inför helgen.

Underbart att komma hem och få krama mina hjärtan!! Ingen hade velat gå och lägga sig innan jag kom hem, men somnade i soffan. Bar upp A, och kramade honom länge. V vaknade till när jag försökte bära upp henne, och höll sedan låda länge och väl. Kramades och gosades, läste sagor och tjattrade. Sen somnade hon i min famn i gungstolen.

Vaknade i morse, med ett barn på vardera arm och andades in deras underbara doft. Kände hur det kittlade i halsen och när jag viskade fram ett godmorgon till en nyvaken V lät jag som en kraxande kråka.
Och så har visan fortsatt idag. Konstaterade efter en härlig dag med lek, promenad och hustitt att jag nog har feber, och så var fallet. Sitter nu här i min underbara ensamhet, med dagens tionde kopp te med honung, lite choklad och filmen "The Bucket list", och vilar halsen i form. Vid nattningen av barnen var det inte mycket kräm kvar i pipan; inte mycket krax heller för den delen.
Hoppas att febern ger med sig under natten, och att halsen mirakulöst blir bra.

Husvisningen ja; liten hästgård utanför vår lilla stad som i vissa avseenden prickade av många punkter på listan, som kamin, vedspis, luftvärmepump, stall, jordkällare. Nyrenoverad och stort badrum, jättefint kök. Men, vardagsrum som var mindre än badrummet, massor med småfix inne, en hel del att göra ute (som hängrännor till exempel), och vansinnigt lågt i tak på övervåningen och mycket små sovrum. Vi pratar så lågt att L, som är ungefär 1,82 skulle slagit huvudet i taket om han ställde sig på tå!
Kul att åka och titta, men nej tack.

Det rätta huset kommer, det vet jag, och då kommer jag att veta att det är rätt med varje fiber i min kropp.