Se bortom det uppenbara

En man som heter Ove.

Om ni inte redan har läst den, gör det genast! Det är en riktig "måste-bara-läsa-ett-kapitel-till"-bok. En bok som greppar läsaren redan på första sidan, och som vecklar ut sig som en komplicerad origami-figur.
Det var nästan med sorg i hjärtat jag läste sista sidan, ville inte att boken skulle ta slut. Ville läsa mera om denna vresiga gubbe med det stora, stora hjärtat.

Och framför allt visade det igen att vi aldrig äger rätten att döma någon för hur vi tror att denne är. Vi vet ingenting om vad det är som gjort den vresiga gubben till en vresig gubbe. Vi vet ingenting om dennes längtan, drömmar, saknad och uppväxt. Vi vet ingenting om hur det är att vara denna människa.
Andra vet ingenting om vad det är som gjort mig till mig, och dig till dig. Vilka upplevelser vi bär med oss, vilka drömmar vi har och vilka rädslor vi varje dag försöker hantera.

Den sprudlande glada tjejen som hanterar sin ångest, den vresiga gamla mannen som inte vill längre, den böjda gamla kvinnan med rollator som på sin tid var stadens skönhet, den arga tanten som räddat fler liv än vi någonsin kan drömma om.

Att möta alla människor med ett öppet sinne, att se bakom fasaden och lyssna till de ord som inte sägs - det är en av livets stora lärdomar.

Är du beredd att öppna dörren och släppa in den vresiga gamla gubben i ditt hjärta, och se handlingarna bakom svordomarna?
Jag hoppas innerligt att jag är det. Att jag kan se längre än till bokens omslag. För tänk så många underbara historier och upplevelser jag missar annars!!