Att landa.

Att finna ro. Att acceptera det som är nu utan att ge upp min dröm. Att se att även frånvaron av tecken är ett tecken. Att vara i det som är, men aldrig upphöra att skapa min framtid genom tankens kraft.
Detta är saker som jag jobbar med varje dag.
Inför detta magiska år 2014 lovade jag mig själv att i alla lägen följa mitt hjärta, varthelst det leder mig.
Ett löfte som jag försöker efterleva varje dag, men som kan vara så svårt i vardagens brus. Jag har stora förändringar framför mig, förändringar som är nödvändiga för min egen skull. Jag vill att de ska komma nu, samtidigt som jag vill svepa in mig i det välkändas trygga filt.
Jag vill vakna imorgon och vara i det nya. I det som är resten av mitt liv.
Men just nu är jag här. Jag är i det som är före förändringen. Jag är på sätt och vis under min trygga filt, och den känns trång, varm och unken.
Att hitta ron och friden i detta, att hitta det glada, vackra och magiska i detta, det är det som är livet. Jag måste ge förändringarna tid att komma till mig, tid att mogna - utan att skjuta på det för den där trygga filtens skull.
Jag tycker att jag är duktig på att hitta det vackra i vardagen och känna tacksamhet över livet, men ibland knackar frustrationen på. Och det sorgliga är att det oftast händer när jag jämför mitt liv med någon annans. Så futilt, så orättvist och så fullkomligt korkat!
Vem vet vad som döljer sig bakom den där fasaden av lycka, perfektion välmående eller vad det än månne vara som just då känns som ett frestande gott gräs på andra sidan staketet.
Jag är jag - jag är unik - och jag är helt fantastiskt! Faktiskt så är jag det.

Nu har jag landat igen. Landat i ron. Landat i friden. Landat i att jag är underbar.

Fånga dagens alla sekunder!