Jag tänkte skriva "att prioritera", men det är egentligen inte alltid prioriteringar det handlar om. Ibland är det helt enkelt vardagen, och det faktum att - hur gärna jag ibland vill tänja på det - dygnet bara har 24 timmar, och ett visst antal av dem måste ägnas åt den viktiga sömnen.
Jag hade igår alla planer på, och mina prioriteringar var, att få till ett halvtimmes yogapass efter att barnen lagt sig och innan jag måste sätta mig med lite kvällsjobb. Men efter att middagen ätits och röjts undan, barnen lagts och somnat (vissa mer motvilligt än andra) och hundarna fått sin promenad, var det dags att ordna med maten inför morgondagen. Detta gör vi till de dagar maken jobbar och jag hämtar barnen, så att jag enkelt kan värma på maten när vi kommer hem. Allt för att få maten på bordet så fort som möjligt. Av samma anledning dukar jag bordet för middagen redan på morgonen.
Planen att få in yogan innan kvällsjobbet, men det lät sig helt enkelt inte göra.
När jag insåg att det inte skulle bli av, bestämde jag mig för att vända den begynnande besvikelsen till att glädja mig över den sköna promenaden tillsammans med en god vän. Den bästa motionen är trots allt den som blir av.
Och hade i alla fall tid till 10 minuters meditation, vilket ju är en lisa för själen!
Jag tror att det är viktigt att prioritera och planera in tid för sig själv, att ge sig själv den vikten i sitt liv - att JAG är viktig, att JAG måste få mitt. Men, med det sagt är det minst lika viktigt att helt enkelt inse att ibland skiter det sig - rent ut sagt, trots de mest väl lagda planer, och då inte bli besviken över det. Ett liv med småbarn, barn i alla åldrar, innebär också att det finns andra själar som ger blanka den i om jag har planerat yoga eller inte. Om de vill ha kramar och närhet, och jag är ensam hemma, är valet enkelt!
Idag föll planerna däremot på plats helt som jag tänkt mig, och jag har kört ett skönt 30 minuters anusara-pass. Eftersom jag ännu är helt ny på det här med yoga tycker jag att det är jättekul att prova olika typer av yoga!
Och när jag kom hem från jobbet väntade en rolig överraskning på mig! Jag hade visst glömt att avboka månadens bok från LivsEnergi, så bokpaketet låg där som en härlig gubben i lådan. Jag hade absolut ingen aning om vad som skulle gömma sig i paketet, och blev fantastiskt glatt överraskad när jag hittade det här:
Jag älskar Bennys böcker, och halsbandet fullkomligen skriker Sara! På insidan av vingarna är Love and Hope inristat.
Nu tänker jag tända mig ett ljus eller tre, sätta mig med min mugg te och en avokadomacka och börja läsa.
Livet ger alltid det vi behöver!
Roligt att hitta in till dig!
SvaraRaderaJa det där med tiden, det är ett evigt pusslande sedan barnen kom till världen tycker jag.
Vad jobbar du med?
Vi ses snart igen
//bara anna
Ja, vad roligt att du hittat hit! Det är så kul att få kommentarer som visar att någon faktiskt läser det jag skriver. TACK!
RaderaJo, det här med barn är underbart, men man är verkligen inte herre över sin tid längre. Jag jobbar som avdelningssekreterare, och har den stora förmånen att få bestämma min arbetstid själv, vilket innebär att jag har lite kortare dagar på kontoret, och istället jobbar ikapp det hemma på kvällen.
Kram
Det är som det är, och just nu får det vara så. Det kommer att bli annorlunda när barnen blir större, och då kommer man sakna allt det där, bäst att passa på att gosa så mycket man kan. Det är viktigt att kunna vända den där frustrationen och se det positiva, annars blir man ingen trevlig person ;-) Oftast brukar det öppna sig en oväntad lucka till egen tid när man minst anar det. Ha en fin kväll hos er!
SvaraRaderaJa, jag brukar försöka tänka så. Att den här tiden är så kort, så kort, så att istället för att bli irriterad över det jag inte hinner med njuta av småbarnstiden.
RaderaIgår kväll blev det köttbullsverkstad istället för yoga, men fick å andra sidan ladda batterierna rejält med tid i stallet och ridlektion!
Önskar dig en underbar dag!
Kram