Facebook. Åh såna kluvna känslor jag har för detta fenomen. Jag är som de flesta andra med på FB, och tycker verkligen att det är ett fantastiskt sätt att hålla kontakten med vänner och organisationer. Att hitta "bortglömda" vänner, och även nya.
Det finns mycket med FB som är riktigt bra, grundidén är bra. Men fy vad snabbt och lätt det tar över ens dag, och blir ett beroende.
Jag har många gånger tänkt och önskat att jag bara kunde - vågade - koppla ner mig helt. Det här med att vara uppkopplad hela tiden, tillgänglig hela tiden, kan inte vara bra! Vi bombarderas av information av alla de slag, viktig och relevant information blandas med uppdateringar om vad kompisen åt till middag eller befinner sig just nu. Hjärnan får aldrig tillfälle att bara varva ner. Att vila och sortera alla intryck. Vi tar emot mer och mer varje dag, och en dag måste våra hjärnor nå taket.
Och vad händer då? När hjärnan inte orkar, när VI inte orkar, när själen inte längre hänger med?
Det måste komma en gräns...
Jag har nu förvisso inte avslutat mitt konto, det finns en djurrättsorganisation i Irland som jag följer endast vi FB, men å andra sidan har jag tagit total semester från alla uppdateringar och det känns helt fantastiskt!
Jag tror, och jag tycker mig höra av allt fler, att viljan att koppla ner ökar. Jag har en dröm om att bo i en liten stuga långt bort från allt och alla, där jag kan se mörkret och stjärnorna, där jag kan höra tystnaden och naturens hjärtslag. Att odla min egen mat och inte vara lika beroende av pengar... Att göra som den här fantastiska tjejen har gjort. En dröm som kanske inte går att förverkliga, men det är likväl en dröm och vem vet vilken framtid jag skapar för mig själv!!
Dröm stort!
Jag är så med dig! Det var därför det dröjde så många år innan jag gick med, och ibland känner jag att det tar över, som jag anade att det skulle göra. Helt galet. Varje kväll här hemma sitter alla med varsin skärm, utan att kommunicera. Och bara tar emot information. Vi pratar om det hela veckan att vi längtar efter skärmfria söndagen, den är världens skönaste. Så det är ingen dum ide att göra det flera dagar eller i alla fall ett par kvällar till i veckan. I alla fall har jag medvetet slutat läsa ganska många bloggar som ger mig dåliga saker som utseendestress och inredningsstress. Och slutat köpa/prenumerera på tidningar. Tänk att leva på ett annat sätt, tanken är kittlande...
SvaraRaderaJag har också slutat följa massor av bloggar som till slut bara blev tidstjuvar. Följer ett par stycken, som verkligen ger något. Än så länge är det bara vi vuxna som sitter med skärmarna, och inte riktigt lika mycket som tidigare, men skärmfri dag är en toppenidé!
SvaraRaderaTanken på att bryta upp och bryta alla normer är med mig hela tiden - ibland vill jag till min lilla stuga, ibland tänker jag på att sälja allt och bosätta hela familjen på en tropisk ö och leva lugnt och enkelt. Enkelheten är ett genomgående tema. Bort från materiell- och tidsstress. Tänk om man vågade!!
Bra inlägg!
SvaraRaderaJag har inte Facebook som privatperson men som företagare är jag med där eftersom det är ett bra sätt att synas och marknadsföra sig.
Jag tycker om bloggvärlden, att få en liten inblick i andras liv, att läsa om tankar och funderingar och se fina bilder, det gillar jag.
Jonna Jinton ja, den tjejen kan man verkligen beundra! Vi pratar ofta här hemma om att leva lite mer självförsörjande, vi är lite på väg faktiskt. Höns har vi och där får vi ägg och tupparna slaktar vi och äter upp. Vi pratar även om att ha kaniner till köttproduktion och så vill jag odla lite. Sedan klarar man sig ganska bra. Jag jobbar hemifrån och vi har mycket tid med barnen. Vera som går i förskoleklass behöver inte vara på fritids och Frans som är 3 år går sina 15 gratistimmar på dagis.
Jag fattar inte hur andra människor får ihop tillvaron om båda föräldrarna jobbar heltid, hur mår de egentligen?
Ha en skön helg!
//bara anna
Åh vad jag vill kunna få leva mer som du Anna!! Det är min dröm!
SvaraRaderaJag avskyr att ha barnen så mycket på förskola - och då går de ändå egentligen inte så jättemycket eftersom maken jobbar skift. Jag vill få jobba hemifrån, och verkligen kunna vara där för barnen.
Vi som jobbar heltid, eller nära nog - ja, jag kan ju bara prata för mig själv egentligen - skulle kunna må bättre på många sätt.
Jag älskar verkligen mitt jobb, och vet att vi gör skillnad för människor i världen. Stor skillnad. Men jag skulle så gärna tillbringa mycket mer tid hemma med barnen. Det är en stor stressfaktor, så enkelt är det.
Tack för du läser och lämnar kommentar Anna!! Jag hoppas att du har en underbar helg med familjen!
Kram