Vardag

Den välsignade julledigheten är slut, och i morse ringde klockan kl 05.30. Inte långt efter hördes ett glatt Mamma! från övervåningen, och där satt två klarvakna, pigga och glada barn med armarna utsträckta för en morgonkram. Kan en dag börja bättre?

Utnyttjade tiden på tåget till att skriva mina 10 välsignelser, eller tacksamheter, och en av dem var en innerligt tack för ett jobb som jag trivs så bra med och fantastiska kollegor. Det gör varje morgon så mycket lättare. 

Kastades brutalt in i karusellen, men har haft sinnesnärvaro nog att ta pauser och känna in hur jag andas, känna tacksamhet för det jag äter och dricker och i största allmänhet lugna ner mig och landa i sinnesro igen. Det tar inte många andetag för att hitta ro, och det är något jag ska jobba för att göra även fortsättningsvis. Ta pauser. Andas. Känna tacksamhet. Hitta glädjen och ron. 

Och krama mina barn. Mina solstrålar. Mitt allt.