Genom molnet

Man får till sig det man behöver. Jag får till mig det jag behöver.
Idag behövde jag stora klokheter från Lotta. Tack fina du! Hon skriver om de förändringar hon gjort i sitt liv, och vart de tagit henne.
Inlägget lämnade mig tårögd, och med stor sorg. Jag har gjort många förändringar i mitt liv, och lever idag sannare mot mig själv än vad jag gjort på länge.
Jag har börjat på ännu en ny resa mot mig själv i och med att äntligen börjat yoga. Försöker få till ett pass varje dag, om det så bara är 15 minuter.
Försöker meditera varje dag på tåget till jobbet, men somnar i ärlighetens namn rätt ofta. Kroppen tar det kroppen behöver.
Jag känner glädje över de små sakerna i livet, tacksamhet över allt det jag har.
Tacksamhet över er som läser min blogg.
Men jag har ännu inte tagit tag i den stora förändringen. Den som följer mig i tanken varje dag.
Den som verkligen kommer att ta mitt liv i en ny riktning. Inte förrän jag funnit modet och styrkan, satt mig själv i första rummet, kommer de andra pusselbitarna att falla på plats. Kommer allt det andra - det som är så lätt att tala om, och som bara väntar på mig - att komma min väg.
Jag vet att jag har så många runt om mig, både här från och andra sidan, som peppar, bär och stöttar, men det är jag som måste göra förändringen.
Så trots glädjen och stoltheten över allt jag ändå har förändrat, så ligger detta ogjorda som ett moln och skymmer sikten. Ibland mer, ibland mindre, ibland nästan inte alls. Idag är det som ett svart, ogenomträngligt åskmoln.

Följ mitt hjärta, det leder alltid rätt.