fredag 30 maj 2014

Sagt med kärlek

'Mommo, jag tycker att du är finare när du har så här kort hår. Förut tyckte jag att det var lite långt.'
Och just där går jag så smått sönder av kärlek till min förstfödde och hans stora, till bredden kärleksfulla hjärta. Vi har denna morgon berättat för barnen att mommo har fått en sjukdom, alopeci, som gör att hon tappar nästan allt hår på huvudet.
Det är inte lätt att se sin livliga och stolta mamma gå från den vanliga rufsiga kalufsen till nästan helt hårlös på en månad.
Det är inte lätt att höra den som alltid hjälpt alla, på alla tänkbara sätt och vis, be mig ringa min vän och vår gemensamma hårfrisör för att se när hon har tid att klippa ner de hårtestar som finns kvar.
Men det känns underbart att kunna få hjälpa, och att ha en sån fantastisk vän som samma eftermiddag öppnar salongen och utan att vilja ha ett öre för det klipper ner håret. Som ger stöd och omtanke långt utanför sin yrkesroll.
Livet är en blandning av sötaste sött och suraste surt, och det är hur vi bemöter de olika delarna som avgör om vi har ett fantastiskt liv med svalkande citronsaft en varm dag; eller om livet är en evig simtur i försurade sjöar där vi endast då och då tillåter oss en vilopaus på strandkanten och en slurk söt jordgubbssaft.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar