Fridfull

En vanlig eftermiddag när maken jobbar kväll; med hämtning, trötta och gnälliga barn och kissnödiga hundar som väntar överlyckliga i dörren.
Då är det underbart att veta att maken gjort mackor till barnen att ta med på hundpromenaden, och att köttfärssåsen står färdig på spisen. Han har till och med fyllt på vattenkokaren så att jag snabbt ska kunna koka vatten till spaghettin medan hundarna rastas.
Det är sånt som gör en ganska tröttgnällig eftermiddag rätt okej trots allt. Tack älskade du!!

Nu sover barnen gott; Zassi står på sin favoritplats i soffan med fullt span ut över ängarna och hästhagarna och Abi ligger hopkurad i soffan bredvid mig. Ljusen är tända, Nag Champa-rökelsen sprider underbar väldoft, teet är rykande hett och Hela England bakar har just börjat.
Frid i sinnet, frid i hjärtat. Oftast är det inte svårare än så.

Hoppas att friden är med även er!

Den goda chokladen

Mörk choklad. Så gott. Så fullt av njutning. Och ack så giftigt - om man är hund. 

Allra helst om man är en liten terriertös som skulle göra nästan vad som helst för lite choklad. I just det här fallet innebar det att hoppa upp på köksbordet (dit man i all rimlighet, som liten terrier, inte borde komma upp om alla stolar är ordentligt inskjutna) och sätta i sig alla kvarvarande mörka chokladpraliner i en Aladdinask. Alla kvarvarande var i detta fall åtminstone 3/4 av ursprungsantalet. 

Ett telefonsamtal till djursjukhuset bekräftade det jag misstänkte - att vi måste åka in och kräka henne. Jag kom dit med en pigg och glad tjej, som till sin stora lycka fick mat nästan på en gång. Vad hon däremot missade var att hon samtidigt fick en spruta som skulle göra att hon spydde. 

Några minuter senare kom all smaskig mat upp igen. I en härlig chokladsås. Hundspyor luktar i bästa fall illa, men i detta fall luktade det nästa bara choklad. En halvtimme senare åkte vi hemåt igen, med en betydligt spakare och tämligen ynklig liten terriertös. Bäddade ner henne i bilen och åkte de 45 minuterna hem. 

Riktar stor och innerlig tacksamhet till de fantastiska veterinärer och djursjukvårdare som finns till hands 24 timmar om dygnet för att ta hand om våra fyrfota älsklingar! Utan er finns det en ytterst reell risk att min lilla busfröken skulle ha dött. TACK underbara ni!